INFJ.blogg.se

Yogade i fredags. Yogan har nästan blivit ett livselixir för mig. I fredags gjorde jag några övningar som kräver stark rygg och jag tänkte redan där att det kanske inte är det ultimata för mig. När ska jag börja lyssna till mig själv? Hela helgen har jag nu haft ischias! Nåja, ska inte älta om detta och göra det värre! Hela gårdagen försvann med att inte göra någonting. Idag däremot behöver jag ta tag i en del skoluppgifter som måste utföras. På måndag har jag 2 betygsgrundande uppgifter att göra. Jag ska dels agera säljare för min lärare, som ju då ska agera kund. Sen ska jag också agera säljare i en låtsas-monter på en mässa där återigen min lärare ska vara kund. Låter lite lekstuge-aktigt kanske men det är teater på hög nivå. Nu är jag väl inte så stressad över dessa uppgifter eftersom jag ju både jobbat som säljare i 100 år och själv stått i mässa lika många gånger :-). Men det ska ändå övas in och sitta så jag inte glömmer av några bitar. Vidare har jag också retorikuppgiften kvar att göra. Kanske blir jag uppropad till presentation imorgon? Ditte kommer idag så jag får öva på henne :-).

 

I helgen har jag har gått och värkt och ältat över en sak. Och som vanligt har jag spånat in på att allt beror på mig själv. Att det på något sätt är mitt fel. Jag har försökt att tänka andra alternativ men kommer hela tiden tillbaka till att det nog är mig själv det hänger på trots allt. Hur svårt är det inte att tänka nytt? Hur svårt är det inte att leva som man lär? I mitt bakhuvud finns det ialla fall nuförtiden en liten röst som säger; "Pia, du kan ha fel..." Men rösten har inte hunnit växa sig stark ännu. Hur många gånger har jag inte trott att felet ligger hos mig och sen har det visat sig att jag hade helt fel. Och vilken härlig känsla uppenbarar sig inte då inombords? När jag kommer på att jag bara inbillat mig allt, att allt bara var hjärnspöken! Men iallafall, nu är jag i samma sits igen! Inatt när jag låg vaken så kom svaret till mig. Ett annat alternativ över situationen, än det vanliga ältandet över att det är JAG, visade sig helt klart. Och det kändes intuitivt, så starkt, att det var svaret som kom till mig. Starkt nog för mig att lyssna :-).

 

 

Jag har en del att jobba på när det gäller mig själv. En konsult på skolan sa en gång: "Alla val du gör är resultatet av det värde du sätter på dig själv". De orden har fastnat. Jag har de skrivna på min anslagstavla i köket. Valen jag har gjort har visat att jag inte satt så högt värde på mig själv. Och allt grundar sig i en låg självkänsla, antar jag. Jag har jobbat på den det senaste året. Stenhårt. Men som sagt, som jag skrev ovan. Den lilla tuffa rösten jag har inombords pratar med för låg röst ännu. Det är dags att höja rösten en oktav! Eller är det så att jag har dålig hörsel? När det gäller mitt "yttre" liv såsom yrkesroll, bostad, allt jag kan åstadkomma är det ingen hejd på mig själv. Jag kan bli och gör vad faan jag vill :-). Men i mitt privata liv, dit jag bara har släppt in ett fåtal människor är det kaos. De människor, inte alla dock, jag har släppt in har visat sig vara några av de fulaste människorna jag någonsin mött i hela mitt liv. Återigen, alla val du gör är resultatet...etc! Så, inte undra på att jag inte litar till mig själv! Jag har inte gjort världens bästa val hittills!