INFJ.blogg.se

Mitt liv har stått på "hold" sedan juni. Sedan juni har jag varit hemma i Västerås 6 veckor. Övrig tid har jag varit i Lysekil och bott hos mina föräldrar samt jobbat på Vann. Mina dagliga rutiner har varit som bortblåsta hur hårt jag än jobbat för att behålla dem. Nu när jag är hemma igen känner jag hur mycket jag ställt mig själv åt sidan och istället fokuserat på att finnas till hands för andra, både privat och på jobb. Inget ont i det, jag tror på att ge för att få :-). Och jag ger inte för att få. Men nu är tid för mig.

 

När jag ser tillbaks 1 år i tiden så kan jag inte förstå hur mycket som hänt mig. Allt jag önskat mig har slagit in. Än finns det önskningar, de är på väg! I början av året skrev jag en önskelista på 6 önskningar, 5 av dem har slagit in. Den sjätte kommer också att slå in men inte före årets slut. Den önskningen kommer ramla in i början av 2014. I oktober förra året mådde jag väldigt dåligt, mitt uppe i ett uppbrott som pågått under 2 år och som skulle komma att pågå ytterligare 4 månader. Jag skrev ner en speciell lista i oktober förra året. Den har slagit in till punkt och pricka. Fler önskningar finns, till sommaren kommer de flesta att vara uppfyllda. Jag har en stor dröm som kommer falla in juni 2015, jag kan vänta :-). Fröna sås idag, skördar gör jag imorgon :-).

 

 Jag är hemma och städar. Ta hand om all post som samlats. Tvätta. Matilda, Matilda, Matilda. Jag älskar min aussie, så är det bara. Hon finns vid min sida hela tiden. När jag vaknar om natten så sträcker jag ut min hand i mörkret och når henne. Vi tar timslånga promenader i skog och mark. Hon är lycklig, jag är lycklig. Jag gör mat till Magne. Idag ska jag juica till morgondagen. Fastan ska in i mitt liv igen. Yoga och meditation. Skolarbete. Klippa mig, tvätta badrummet. Livet går sin gilla gång om man ser det från utsidan. Men inuti är jag fokuserad och målinriktad. Jag vet var jag ska. Och jag går ensam. Jag har behövt den här tiden och behöver fortfarande tid. Fast helt ensam är jag ju inte, jag har en del riktigt nära vänner att vända mig till om så skulle vara. Det konstiga är egentligen att när jag verkligen behöver någon så hör jag inte av mig, hur kommer det sig tro? Ingen av dem som står mig nära skulle vända ryggen åt mig om jag behövde någon som lyssnade. Men det ligger något väldigt intimt i att glänta lite och låta någon se. En sida hos mig som jag vet att jag behöver arbeta med. Att låta människor komma nära.

 

Efter årsskiftet blir det hundkurs med Matilda. Det kommer hon tycka om. Tanken är att fortsätta med agility så småningom. Kanske jag köper en aussie till en dag...vem vet? Eller 2 till? Haha nä, det får nog räcka med Matilda även om jag skulle kunna fylla mitt hem med aussies. Det är en krävande ras.